Ärligt talat är jag inte så mycket för hio hop, dels hinner du aldrig sjunga med i texten, deras kläder är oftast inte så vackra och bilden av tjejer är tyvärr väldigt snedvriden.
men Eminem?
jo han har en klass för sig. jag lyssnar oavbrutet på honom idag.
han har funnits där i princip hela mitt liv, till och från. men en låt satte sig rakt i hjärtat på mig, på ett skrämmande sätt.
ärligt talat är det flickan i videon som så ger mig känlsan av, vad är det vi ska lämna till resten av världen, när jag dör, vad finns kvar av mig då?
mina kläder, mitt hus, mina pengar, men inget som egentligen säger detta är jag.
den biologiska klockan tickar men samtidigt skrämms man bort från abrn. för när vet vi att vi är mogna att skapa ett liv? det kan gå så snabbt men bli så fel iaf.
när är jag redo att bli en pappa? när kan jag med sanning i hjärtat säga att jag kan ge mitt barn en riktig uppväxt på rättvisa medel?
jag vill bli far snart, speciellt när jag pratat med en kompis som haft sin biologiska klocka tickande längre än mig. jag blir rädd att lämna världen utan att få gett tillbaka något till den.

http://www.youtube.com/watch?v=1wYNFfgrXTI&feature=channel

men med barn förändras allt, du blir "vuxen" du förlorar visa delar i ditt liv samtidigt som du vinner andra.
hur gör man valet?
och med vem ska man vara med, vem ska bli mitt barns mor?
tankar snurrar runt.

Eminem sjunger om känslor, han visar dem i sina låtar, men hur är det att leva med pressen från världen? hur kan han välja sin familj inför alla sina fans? det är vad jag vill kalla tortyr, han är trött men tvingas sjunga mer för att folket kräver det av honom..

på söndag åker jag till värmland ett tag, ska vara med pappa och jag ska träna in mitt skytte, jag längtar ärligt talat. jag behöver få ro i kroppen, inget ger mer ro än en skjutbana. inte ens sex, bdsm eller skön sömn.
men på lördag ska jag till niko på en inflyttningsfest, ska bli kul, se hur hon har det, se upp ovh iväg dagen efter, hehe tur att jag inte dricker, lär inte vara kul att resa sex timmar med baksmälla^^

har fastnat för en låt av eminen och rihanna.
jag känner igen mig i låten så väl, likaväl som jag är en total främling för den.
det är som att simma i motström. allt tar emot ändå vet du att om du är tillräckligt envis så kommer du klara dig.
jag är känslomässigt tom/förvirrad/döende.
jag vet inte vad jag är eller vem jag vill vara.
jag är arbetslös igen och det stressar mig, jag flyttar om ett år, men var är pengarna?
jag ska ta jägarexamen, men vad ska jag döda, ska jag döda eller ska jag bara ha makten att avsluta någon annans liv?
jag ligger sömnlös om nätterna, ddet går inte att slappna av, det finns så många orättvisor i livet som kan avslutas.
varje våldtäktsman kan göra det igen, det kan ingen dom förhindra.
varför ska pedofiler hamna i isoleringsceller? varför inte låta andra fångar ge dem deras rättmätiga straff?
har du sett bonduk saints? nå det är ditt jag vill komma.
män som tar lagen i egna händer och ger den slutgiltiga domen till samhällets ondska.
om det så är politiker som fifflar bort våra pengar till pedofiler som släpps lösa igen.
hur rätt och fel ska vi ha?
varför måste vi alltid sitta och titta, när vi alla kan agera.
men var går vår gräns mellan rätt och fel, avd ger oss rätten att döda någon annan?
har vi en sådan rätt?

okej nu svamlar jag.
men allt är förvirrande.
och jag känner mig ensam.